Belgien, ett avslutat kapitel.
I Juli lämnar jag troligtvis Belgien. Knappast för sista gången då det redan nu planeras en weekend i landet lagom tillsammans med finaste A i slutet av sommaren, få visa var jag bodde, vad jag gjorde. Men samtidigt så blir det på något sätt ett avslutat kapitel. Tiden här blev knappast vad jag trott den skulle bli och det finns inte mycket jag bär med mig tillbaka. Jag får nästan känslan av att det som hänt i Belgien, det stannar i Belgien.
Jag har träffat underbara människor här nere, men jag vet med mig, att människorna jag träffat, dom kommer med största sannolikhet inte finnas med i mitt liv hemma i Sverige. Det kanske låter hemskt men det är sanningen.
Personer berättar om vänner för livet dom fått genom att åka som au-pair, det har inte hänt mig, och det är ingenting jag är ledsen över. Självklart är vänner alltid trevligt men jag vet med mig vilka mina vänner är, personerna som betyder någonting, personerna som finns där hemma. Mitt hem. Fina Lina som tänkte tvinga med mig på en fika när jag återvänder till fina dalarna. Vet ni med vilken känsla i kroppen jag fick utav den komentaren? Glädje människor. Josefine Gabrielsson kände glädje!
Kommentarer
Postat av: Lina
Är glad att jag gör dig glad :)
Trackback
