Dags att börja inse
Det är dags för mig att börja inse att jag är människa. Jag är ingen superkvinna. Höga krav är alltid något jag ställt på mig själv och jag är duktig på att puscha mig själv till en gräns som inte är rimmlig. Men nu får det vara slut på prestationsångest och panikattacker. Det är dags att börja lyssna på kroppen och bli kvitt magont och total orklöshet. Det är dags att inse att jag är förjävligt duktig
• även om jag inte tar studenten nästa år som var mitt mål
• även om jag inte går ut med A´n i alla ämnen
• även om jag inte tar det där körkortet innan vintern
• även om jag inte väger 55 kilo
Jag är bara människa.
Spontant
Lördagskvällen var awsome! Efter lite spontana ryck fick jag med mig Emma in till Falun där vi käkade glass på Max och dansade loss på Etage till stägning, en av de bästa kvällarna! Emma sa det när vi stod där och njöt av stunden, att det var rätt otroligt att vi som döptes på samma dag, vuxit upp som bästa vänner, stod där liksom ♥
Nu tog jag faktiskt bilderna utav Emma, och vad jag står i för läge, vad jag gör för min, kan jag inte svara på!
"Och han sitter där uppe bland molnen som en ängel och tittar ner på oss nu"
Lördagen 13 August 2011 försvann en man som betydde otroligt mycket för mig. En man som fick det mest ovettiga att låta vettigt och som berättade sådana historier rena som "orena" att tårarna sprutade av skratt hos gammal som ung. En man med tintin frisyr som nyklippt och mannen som gärna tog ett par släta bullar till kaffet trots diabetesköterskans strikta order. Mannen som bara inte fick försvinna. Inte nu. Älskade fina morfar ♥
47 minuter
Snart är dagen med det stora D:et här. 10 Augusti. 18 år. Finally!
Entrar vuxenvärlden
Om 22 timmar och 56 minuter enrat jag vuxenvärlden. Passerar den där magiska porten som man längtat så efter. Men nu står man där. En dag innan och undrar vad fan som är så jävla speciellt egentligen.
Första körlektionen avklarad
Okej. Det var väl inte så farligt. Eller jo. Eller nej. Att sitta i en helt "ny" bil med en främmande människa som ska bedömma hur man kör är hemskt. Första gången. Jag var så nervös, så stressad och så rädd för att göra fel att jag troligtvis gjorde varenda fel det går att göra de första 10-15 minutrarna. Började slappna av lite mer och det gick bättre och bättre och på slutet frågade han om jag hittade tillbaka till körskolan, så körde jag dit medans han satt och fyllde i papper. 12 moment ska geomgås och jag gjorde 1-8 idag.
Imorgon taggar vi för riskettan, teoriplugg och nästa vecka väntas två körlektioner!
Det där rosa lilla plastkortet
Morgondagen kommer spenderas på körskolan, för nu jäklar är det dags för det där rosa plastkortet att bli mitt!
"Man får väl leka turist?"
I onsdags åkte jag och Angelica ner från Halmstad till Helsingborg för en snabb visit hos Alex. Helsingborg underbara stad. Alexander, underbarare människa! Han visade oss hamnen, kärnan och den fantastiska utsikten. Vi käkade glass, besteg trappornas helvete, skrattade och lekte turister. Kort knäpptes det massor utav, dom flesta hemska men några helt okej. Lekte turist gjorde jag också när vi skulle försöka få med oss alla 3 på ett kort. Oj vad roligt vi hade åt den tyska mannen som promt skulle ha med ett torn i bilden, fastän halva jag klipptes bort, och vi toppade kvällen med att höra Alex prata skånsk tyska.
Varför jag blir så jäkla skelögd på bild har jag ingen som helst jävla aning om!
"Hej jag heter Josefine och jag hatar att vara med på kort för jag kan inte se ett dugg okej eller naturlig ut!"
Jag Alex och Angelica vid utsikten i Helsingborg, underbara stad!
Det här med presenter
Idag fyller en tjej jag känt sedan barnsben 18 år. Myndig. Det är stort. Igår var vi iväg för operation "Köpa present", något jag hatar sålänge personen i fråga inte specifikt berättat vad den vill ha. Så där irrade vi runt. Ringde mamman som inte heller hade någon aning om vad vi kunde hitta på. Det är svårt sånt där. Skitsvårt. Det spelar ingen roll om det är tjej/kille ung/gammal, alltid lika svårt när svaret man får är "Jag vet inte vad jag önskar mig". Men. Jag är likadan. Oftast vet jag inte, eller kommer på när det inte alls är dags att önska sig. Om 2,5 vecka är det min tur. Så nu jäklar ska en detaljerad önskelista skrivas så jag kan bespara någon stackare detta moment ;)
Varför fruntimmer inte ska köra bil
Alex påstod att vi kvinnor inte kan köra bil.
Jag tyckte han hade fel.
I måndagsnatt pajade bilen i Jönköping på våran "tjej+Anton" resa ner till Halmstad.
Jag hävdade att det inte kunde vara mitt fel, jag hade ju bara gasat och bromsat.
Mamma höll med.
Alex påstod än en gång att vi fruntimmer inte ska köra bil.
Jag tyckte han var orättvis.
Igår (fredag) fick vi hämta bilen.
Ingen växellåda som rasat.
Ingen gaspedal det var fel på.
Orsaken?
Min concealer som hade kilat sig fast under gaspedalen (inte synbart dock)
Alex har rätt.
Fruntimmer, speciellt jag, ska inte köra bil!
Jag tyckte han hade fel.
I måndagsnatt pajade bilen i Jönköping på våran "tjej+Anton" resa ner till Halmstad.
Jag hävdade att det inte kunde vara mitt fel, jag hade ju bara gasat och bromsat.
Mamma höll med.
Alex påstod än en gång att vi fruntimmer inte ska köra bil.
Jag tyckte han var orättvis.
Igår (fredag) fick vi hämta bilen.
Ingen växellåda som rasat.
Ingen gaspedal det var fel på.
Orsaken?
Min concealer som hade kilat sig fast under gaspedalen (inte synbart dock)
Alex har rätt.
Fruntimmer, speciellt jag, ska inte köra bil!
Roza
Ett par dagar efter jag kommit hem åkte vi hem till en av Antons bästa vänner. Där befann sig hans storasyster med sin 1 vecka gammla dotter. Så liten, så vacker, så underbar! V och S är så duktiga och kommer bli underbara föräldrar! I över en timme satt jag och snozade och gosade med det lilla knytet som fått namnet Roza. Självklart var kameran med men utan att ha frågat först vill jag inte lägga ut några bilder där man ser ansiktet men här är några. Så liten.
2 veckor
Nu har jag äntligen börjat landat och kommit in i någorlunda rutiner här hemma. Det har varit ett flängande sedan dag 1 och nu börjar det smälta in att det här är vad jag åkte tillbaka till... Times changes.
Home sweet home!
Hemma sedan lördagen. Livet leker.
Dafalgam, my saviour!
Sen i måndags har jag dragits med halsont och lite feber så gott som var dag. Igår kväll var hemsk och idag har halsen kännts allt annat än bra så jag fick L till att ringa och boka en tid hos husläkaren. 260 spänn fattigare och diagnosen, virus. Skönt på ett sätt, att det inte är bakterier och antibiotika behövs. Men ändå, hade det varit bakterier och jag hade fått pencellinet hade jag troligtvis mått mycket bättre redan imorgon, nu kan jag bara vänta ut skiten!
Läkaren gav mig dock rådet att ta Dafalgam (vårat alvedon) var fjärde timme nu tills smärtan gett med sig så nu hoppas vi på en smärtfri natt och tar nya tag inför morgondagen!
Bild tagen i tisdags, mot de Meir i Staden jag hatar att jag älskar....
And as time flies by...
God morgon fredag. Min sista fredag för nu i landet lagom. U. N. D. E. R. B. A. R. T. stavas det. Veckan har bjudit på mycket och tid och energi till att sätta sig ner och skriva har inte funnits. Här hemma har vi två tjejer på penciellin, en halvdålig liten skrutt och en förkyld jag med halsont. Eller ja, det börjar (äntligen) ge med sig men det har varit jobbigt i denna äckliga värme vi haft.
Men nu gäller det att dokumentera så mycket som möjligt om dom sista dagarna i detta land som jag hatar att jag älskar.
5 dagar kvar.